Hot in the city
Dagens samtalsämne: värmen. London är varmt, gott folk! För varmt, nästan, men nej jag klagar inte. Forecasten för de kommande tre dagarna säger 31 grader och sol. Det innebär inställd IKEA-tripp imorron och istället press i parken. Och min trevliga arbetstid 6 - 10 am ger utrymme för en hel dags solande. Dock vet jag inte hur mycket min kropp skulle uppskatta det. Efter torsdagens Brightonutflykt med N har jag en smärre brännskada på framsidan (som min kära supervisor Alessandro sa, you looked like a lobster). Fast jag tror att huden har återhämtat sig från solchocken nu och är redo att stekas igen. Jag har dock lärt mig av mina misstag och köpt solkräm. Ingen hudcancer här inte.
Brighton var för övrigt Englands motsvarighet till Funkan. Enda skillnaden var att Funkan har jobbigt dammig sandstrand och Brighton hade jobbigt hård stenstrand. Jag vet inte vad som är värst. Det var en väldigt mysig utflykt iallafall, med mycket sol, lite upp-till-knäna-badande (för mig, N vågade sig i helt och hållet), after beach-öl och restaurangmiddag. Jag undrar om det blir sommarens enda stranddag? London kanske inte är det ulitmata stället att tillbringa en sommar på, men vilken storstad är det egentligen? Tydligen ska det bli 45 grader i tuben i veckan. Det får bli buss överallt. Det är tur jag jobbar på Sbux och kan dricka gratis frappuccinos, helt klart den största fördelen med att jobba där.
Cheers, ett överhettat j
Dagens
måste ju ändå vara när man ställer klockan en timme för tidigt för att hinna sola i parken innan jobbet, och sedan går upp en timme tidigare gör sig iordning och parkklar upptäcker att något fattas: solen. någon vill verkligen inte att jag ska få ens en gnutta brunhet i år. garrr. har istället hängt framför datan och nu väntar äntligen route nr8 till ett busy CGK. Later, morgonpigga F
Sleeping In
Från att ha sovit två timmar natten till tisdag (som J skrev, what a night) var jag konstigt nog inte överdrivet trött dagen därpå när jag öppnade CKG vid elva. Dessto mer trött eller snarare mer död än levande var jag i onsdags efter en minst sagt lyckad hemmafest hos vår kock aka Mike Skinner. Han och dom andra ungrarna på jobbet bor någonstans utanför London och det var dit vi styrde kosan efter stängning samt mysig picnic utanför jobbet. Väl framme var partyt redan i full gång, somliga gick loss på drinkarna andra (dvs jag) på dom enormt puliga ostsnittarna. Vid fyratiden droppade Ele och Xavi av men jag och några till som var lediga dagen efter fortsatte dansa till Mike's sköna mixar (he's a Dj too!). Sen ledde det ena till det andra och istället för att ta tidigatåget hem blev jag kvar ute på landet enda till eftermiddan dagen därpå. Det var en minst sagt minnesvärd och en av dom bästa kvällarna på ett bra tag här i Ltown. Natten därpå sov jag tolv timmar så förhoppningsvis är sömnbristen ett minne blott, känner mej faktiskt tipptopp. Today's Friday och jag är off, självklart är det mulet efter en veckas konstant sol (när kommer min bränna infinna sej?!). Frukosten är intagen och om ett tag beger jag och N oss till Borough Market för sangriadrickande hos A som jobbar där över dagen. Ikväll är jag medbjuden på Starbucksgrillfest, får se om jag orkar annars lockar ju Grey's och en B&J...
Over and out, F
What a night
Idag vaknade jag med ett ryck klockan halv tre, fullt påklädd och med ett sprängande huvud. Sen dess har jag ägnat mig åt att fundera på vad som egentligen hände igår (i solskenet i parken, jag antar att brittisk sommar faktiskt kan vara sol också). Vad jag vet är att vi inledde kvällen med öl i Covent Garden tillsammans med Pizza och hans crew, och sen styrde stegen med Sports Cafe. Där mötte vi upp mina gamla kollegor från Pontis och diverse Covent Garden Kitchenfolk. Sen var det tequila, öl, redbullvodka, mer tequila och ett suddigt minne. Vi hamnade iallafall på Heaven, dansade mycket och det var riktigt roligt att träffa alla Pontispeople igen. Alla klagade på nya managern och jag är så glad att jag inte är kvar där. På tal om managers så träffade vi min på vägen hem. På nåt vis befann vi oss plötsligt utanför Starbucks där Lotta, Isa och Allegra precis var på väg att öppna butiken. Förhoppningsvis gjorde jag inte bort mig sååå mycket. Enligt Allegra var jag "hilariuos". Anyway, det som bara skulle bli några lugna öl med Pizza slutade i en helnatt med Pontis. Men roligt var det. Nu, bakfyllepommes och One Tree Hill.
yours truly, j
midsummerparty
Helgen var bra med midsommarfirande både fredag och lördag. I fredags var det pub i Camden med svensk musik och midsommardans, och i lördags var jag och N hemma hos vår manager Lotta som bjöd på midsommarstång och svensk mat. Trevligt värre. En av höjdpunkterna måste varit när det, sent framåt kvällen, blev dans runt stången hos Lotta. Att se engelsmän, och diverse andra nationaliteter, dansa Små Grodorna är en upplevelse i sig. Supervisor Monica verkar ha gillat den då hon gick runt på jobbet idag och sjöng, eller ja försökte åtminstone. Rörelserna hade hon dock lyckats få in rätt.
Bortsett från att det faktiskt har varit midsommar så känns det inte som sommaren är här. Det var ju precis april? Dessutom är det grå himmel och jag är lite rädd att det är det här engelsk sommar är. Jag undrar om det kommer vara nån sol överhuvudtaget? Well well, det är varmt iallafall. Hur är den svenska sommaren?
Xx, Johanna
Dallas
Klockan är fem och jag har inte tagit mig längre än från sängen på ovanvåningen till sängen på nedanvåningen idag. Men det blåser ute och min hals gör ont, så det känns som en lagom lång promenad för dagen. Det finns dessutom en hel del att ta itu med här hemma, med ett badrum som ser ut som hej-kom-och-hjälp-mig (det uttrycket ska jag garanterat börja använda mer) och ett golv i behov av dammsugning. Men bortsett från att Swinnie såg ut som ett bombnedslag var det skönt att vara hemma i London igen. Och jag träffade en äkta gentleman på vägen (det var åtminstone vad han själv påstod att han var). När jag trött och fullpackad anlände till Liverpool Street Station 00.30 i söndags så var N8:an såklart överpackad med folk och körde förbi mig i full fart. Jag orkade inte vänta 20 minuter på nästa utan bestämde mig för att gå istället. När jag närmade mig Brick Lane låg det glassplitter överallt och jag tyckte det var ovanligt mycket folk ute för att vara en söndagkväll (men jag tänkte att det är väl för att jag varit i Genarp några dagar nu, där är ju ingen ute ens en lördagkväll). Men väl på Brick Lane var det poliser överallt och jag lyckades hamna mellan två avspärrningar. Poliserna schasade iväg mig och jag förstod aldrig vad som riktigt hände, eller hade hänt. Istället gick jag en runda runt kvarteret för att komma ut längre fram på Brick Lane, men där var ännu fler poliser och avspärningar. Dum som jag är, och lat, så orkade jag inte gå tillbaka för att gå den säkra vägen längs Bethnal Green Road. Istället gick jag lite på måfå och lyckades hamna i några jävligt skumma kvarter. Just när jag tänkte att nu blir jag väl våldtagen eller knivmördad så kom en kille springande mot mig. Jag började gå bortåt med raska steg men han kom ikapp mig och undrade vad fan jag gjorde där ensam. Tydligen var det, enligt honom, east londons most dangerous place. Men eftersom han var en gentleman skulle han följa mig hem och sålänge jag var med honom så var jag trygg för alla där visste vem han var. Hans gang var dom som "bestämde" i kvarteret, sa han. Så han följde mig till Bethnal Green Road, och hade en utförlig monolog om hur han tyckte man skulle behandla kvinnor på vägen. När jag sa att jag kom från flygplatsen blev han upprörd och tyckte att någon självklart skulle ha väntat på mig där, med blommor och bil och en hel välkomstkommitee. För det är tydligen så man ska behandla kvinnor på rätt sätt. Hur som helst så kom jag tryggt hem och jag fick hans nummer, utifall jag ville go clubbin eller cruisa runt i fina bilar eller ta en runda ut på landet nån gång. Han kunde fixa allt. Det är vad jag kallar en riktigt gentleman.
Nu ska jag göra mig en kanna te, krypa ner under täcket och kolla på Gossip Girl. Det tror jag är tidernas bästa kur mot halsont.
Take care, Johi
Return home
Så var man tillbaks igen, efter en veckas holidays i Lund. Det var en bra studentvecka, men kan inte säga annat än gee but it's GREAT to be back home! Visst, självklart lovely att träffa familjen och alla saknade vänner igen (inte bara lovely utan helt underbart!) och få lite perspektiv på hela livet här. Men mer än en vecka hade jag nog inte klarat, som J skrev, Lund som stad är inget för mej just nu. Tvärtom kom jag på mej själv med att fundera över småsaker som huruvida N kommit ihåg att vattna blommorna, om det var busy på jobbet, om Ele lyckats tappa en pizza i huvudet på någon idag (det har hänt!) och så vidare..Svårt att förklara, men London saknades helt enkelt mej och jag är långt ifrån klar med livet här där med basta.
Har varit ledig idag, N med och J slutade tidigt så vi har haf en heldag bestående av..städning tvättning och sainsburys storhandling. Woho party. Ikväll var det planer på attt dra in och öla med dom saknade på jobbet, men är för trött. Istället tacoskväll och filmmys med sambosarna. Sist men inte minst; länkar till senaste hippa londonbloggen, nystartad men med stor potential...www.etwo.blogg.se check it out everybody! Lots of love från ert F som ska försöka vara lite mer bloggaktiv...
homesick
Jag tänkte att det var på sin plats med en liten blogguppdatering från Sverige. Jag lyckades ju byta bort några dagar så jag trots allt kunde åka hem och fira studenter. Och det är jag glad för, för jag hade inte velat missa att se Johanna, Marcus och Claras enormt glada leenden när de sprang ut i friheten. Johanna visste dessutom inte att jag var hemma, utan skrek av överraskning när hon såg mig på skolgården. Och Marcus trodde inte på att det var jag, han blev stum av förvåning (och att marcus blir stum händer i princip aldrig) och var tvungen att krama mig 10 gånger innan han förstod. Johannas student i onsdags var jättemysig och Marcus&Claras igår var väldigt lyckad. Dock var vädret inte direkt på vår sida och när vi gick hem genom Lund inatt (eller imorse) ösregnade det, blåste och var allmänt svinkallt. Och det har det fortsatt göra och gör fortfarande. Jag tycker synd om dom som tog studenten idag, vädret kunde inte varit sämre.
Men även om igår var underbart och det är fantastiskt roligt att träffa alla igen så är det helweird att vara hemma. Jag längtar tillbaka till london och känner att det kommer dröja innan jag vill flytta tillbaka hit. Om jag nånsin vill det. Visst är Lund mysigt men det är inget för mig just nu. Dock är falafeln här mycket godare än i London, det måste jag ge Lund credd för. Och jag ska aldrig mer klaga på Skånetrafiken, det är ju rena drömmen jämfört med Londons bussar. Dom rör sig faktiskt framåt, till skillnade mot dubbeldäckarna. Så Lund har sina fördelar, men inte så dom väger upp Londons.
Nu ser jag snart dubbelt av trötthet så det är bäst jag kryper ner i sängen. Jag har en del sömn att ta igen.
xxx, Johanna
Heaven Knows I'm Miserable Now
F är på jobbet och ska sen gå ut och festa med sina kollegor
A ringde precis och sa att hon dricker öl med en kollega,
N smsade en sekund senare och skrev att han afterworkade med Lee
och jag då? Jo jag äter svampsoppa och surfar runt på Svtplay
och det mest tragiska är att det är det enda jag gjort på hela dagen
varför har alla ett liv ikväll utom jag? i'm boooooored
Det regnar katter och hundar
Idag vaknade jag 6.45 av världens smäll. För en sekund, i mitt yrvakna tillstånd, trodde jag det var terrorister som sprängt tubestationen. Men efter en blick ut genom fönstret förstod jag att det var åska, och inga bomber. It was raining cats and dogs. Jag har inte sett så mycket regn sen Roskilde 07. Jag är glad att jag inte bodde i ett tält denna gången iallafall, och att jag kunde krypa tillbaka ner i sängen och slapp ge mig ut till jobbet som vissa andra. Bestämde mig för att stanna i sängen hela dagen, vilket jag i princip också gjort trots att det nästan är fint väder nu. Lite pysslande, lite Private Practice, lite Aldrig fucka up. Allt för att slippa ta hand om diskberget som belägrat köket efter mitt och Nisses baileyfrappuccinoprojekt igår. Det senaste tillskottet i Swinnieresedentet är en blender, så vi kan göra frappuccinos at home. Vilket är lite farligt med tanke på att jag redan dricker minst en om dagen på jobbet. Men tänk er en solig fredagkväll, en filt i parken, bra musik och en kanna Strawberry & Cream upptoppad med vodka. Bättre kan en sommarförfest knappast bli. Det är bara att hoppas på att det blir en bra sommar.
See you in a bit, Johanna
