karatecrew

Död död död. Lördagar i Covent Garden är helvetet på jorden, och mina fötter klarar inte tio timmars springande upp och ner i trappan. Hur jag ska överleva tio timmar imorron med är ett stort mysterium. Nu sitter jag i hostelets commonroom (eftersom det ligger en liten kines i vårt rum och sover) tillsammans med massa fransmän och Titanic på tvn. Dom andra dricker öl i CG, men eftersom jag inte kunde få tag på dom missade jag det.
Det kom precis in en liten dam och sa upprepade gånger, med väldigt mycket brytning,

- Who called the police? Did someone called the police?
Jag tror det är dags att jag går och lägger mig, nån polis pallar jag inte med.

Good night, sleep tight, J.

(Imorron kommer Nina & Karin, det ska bli bra. Väldigt bra!)

Jag har överlevt mina två första jobbdagar! Restaurangen heter Ponti's och ligger i Covent Garden. De serverar italiensk mat, och i början kändes det som jag var den enda icke-italienaren som jobbade där. Alla pratar italienska med varandra och en del kan knappt ett ord engelska. Men det visade sig att det fanns brasilianare, portugiser, slovener, österrikare och en engelsman också, så helt ensam är jag inte.

Bortsett från språkbristerna (min italienska är ju inte den bästa) så har allt gått bra. Jag har fått göra det mesta - vika servetter, visa folk var dom ska sitta, torka bord, bära ut mat & dricka osv. Enda missödet var väl egentligen när jag, stressad som jag var, tog lite för många koppar åt gången och sakta såg en av dom glida ur händerna på mig utan att kunna göra något åt det. Men så fort den kraschade i marken kom alla springande och sa "Don't worry joanna, no problem". Det allra bästa med jobbet är nog arbetskamratern. Dom är väldigt trevliga, och frågar mig titt som tätt "everythings ok? Are you good joanna? Cold? Here take my jacket", med sin charmiga brytning. Btw så har jag en crush på min chef (eller en av cheferna, det känns som det finns tio olika). Han heter Daniel och påminner om Hugh Grant (fast inte utseendemässigt, han är mycket snyggare än Hughan). Riktigt engelsk och alltid väldigt trevlig. Synd bara att han är minst 30, och säkert har fru och barn. Och att jag alltid blir stum när han pratar med mig.

Det sämsta med jobbet är helt klart smärtan i fötterna. Att jobba i tio timmar och knappt sitta ner en gång är inget att rekommendera. Därför har jag idag sprungit in och ut i varje affär mellan Marble Arche och Oxford Cirkus. Det fanns många skor, men inga som levde upp till alla mina krav. För att göra Ponti's glada skulle dom vara svarta och "proper". För att göra pappa, och min rygg, glad skulle dom ha en ordentlig sula. För att göra min plånbok glad skulle dom vara billiga. Och för att göra mig glad skulle dom vara snygga. När orken tog slut valde jag till slut ett par Clarks. Dom levde i alla fall upp till två av kraven, men min plånbok är betydligt tunnare och jag kommer aldrig använda dom annat än på jobbet.

Nej nu ska jag koka te medan jag väntar på att mina fruar kommer hem. Agnes är och shoppar tjocktröja, eftersom hon fått jobb på ett falafelställe och inte vill fördärva någon av hennes nuvarande tröjor (allt stinker falafel efter en dag där). Och Frida jobbar på caféet i Camden.

Cheers, Johanna.

Snart två veckor i Ljuva London och jag har för första gången sen vi kom hit haft en dag helt för mej själv. Lite ensamt, har vant mej vid att ha mina fruar vid min sida dygnet runt, men mest sjukt skönt att få lite qualitytime med mej själv. Sov ut lääänge - så länge att jag väcktes av den ständigt höge (misstänker vi) lilla indiern som kommer och tömmer våra papperskorgar vid halvelva. Tvättade och drog sedan ner till Hyde Park. Med solen i ögonen, kaffe i koppen, musik i örat och en bra bok tillbringade jag några sköna timmar där. Fick ett telefonsamtal från Agge som slutat sitt provjobb för dagen och vi möttes upp för en eftermiddagsöl i Brick Lane. Sökte lite jobb och sen drog vi hem för att käka. Snart kommer den tredje musketören hem och vi väntar spänt på att får höra hur hennes provjobbande gick..Jag har en bra känsla i maggropen! På torsdag börjar jag min deltids (som förhoppningsvis blir heltids)anställning på Eco café, vi får se hur det går. Känns bra att tjäna lite pengar iallafall, vi har iofs "snåla veckan" denna veckan men jag vet inte om den där eftermiddagsölen räknas in i budgeten...

Long time no blogg. Cpfrida här som tydligen är både tjock och fet. Tänkte börja med att berätta lite om lördagskvällen. I ett nötskal: gå,gå och ännu mer gående. Vi började iallafall hemma på hostalet, dit vi fick finbesök i form av Usman, en najsy kille som jobbar på hostalet och som ville ha med oss ut å klubba. Dock dumpade vi honom för Anna och hennes gäng som skulle ut i Soho. Vi har länge försökte bestämma dejt med både Anna och Julia och nu fanns chansen att iallafall få festa lite med en av dom. Lättare sagt än gjort visade det sej. Vi var i Soho vid tolv och sjukt lång tid senare (efter att vi vandrat Oxford street upp och ner x antal gånger på jakt efter Anna och Madame Jojo) hittade vi finally en minst sagt munter Anna. Virrade runt lite till i jakt på Jojo's, men det slutade med att vi bestämde oss för att testa gayklubben brevid istället..Riktigt bra val där! Stället var fullsmockat, happy people, mestadels gaymen, det var svett (tänk bastu), det var öl, ännu mer svett, Madonna och dansdansdans. Med trötta steg släpades vi oss hemåt, pommes och mayonäs på vägen as usual och sen däckning direkt. Igår, söndag, hade har våren kommit på riktigt och vi tillbringade dagen på bästa bakisvis med sovmorgon till ett och picknick i Kensington Park. Myyys!
För övrigt går det bra nu på jobbfronten, mitt provjobb i Camden har resulterat i jobb! Än så länge bara halvtid men med löfte om mer tider..Om inte får jag väl se mej om efter något nytt. Johanna börjar provjobba imorgon på sin restaurang i Covent Garden! Och Agnes ska provjobba på en vinbar imorgon..Så håll era tummar för dom! Men vårt hostelboende går ut på fredag och då blir vi hemlösa..Jaja det löser sej nog! Ikväll ska vi till Brick Lane och lyssna på Agges kusin som djar på en klubb, spännandespännande. Bisous!

Gud mina fötter är som ömtåliga géleklumpar som liksom dunkar i takt med mitt hjärta. Idag har jag provjobbat på Eco caféet i Camden det var en sju timmar lång pina eller okej man ska inte överdriva men. Skriver mer om detta imorgon ja. För J&A sprang precis ner till lokal shop för att fixa lite groggvirke och sen ska min totalatrötthet utbytas mot PARTYPEPPEN! Hoppas alla där hemma har en lika fet lördagkväll som vi förhoppningsvis kommer ha:)

Idag när jag satt ensam längst fram på bussen och tittade ut över Londons gator insåg jag hur enormt mycket jag tycker om den här staden, och hur enormt lite jag saknar Lund. Däremot vill jag göra alla lundabor uppmärksamma på hur väldigt mycket ni borde uppskatta Lundafalafel! Igårnatt när Frida och jag, lagom smålulliga efter en kväll på Bedrock, ramlade fram längs Oxford Street letade vi förtvivlat efter falafel att fyllekäka. När vi nästan hade gett upp hör jag Frida skrika (verkligen SKRIKA, halva Soho måste hört) HOT FALAFEL! Och mycket riktigt ser vi en skylt där det står Hot Falafel framför oss. Vi skuttar fram som lyckliga små barn och beställer en falafel med pommes. Men lyckan försvinner lite när vi ser den ynkliga lilla sak dom sträcker fram till oss. Allt den innehöll var tre falaflar och lite sallad. Ingen lök, ingen gurka, ingen fetaost, ingen SÅS! Dessutom smakade den citron. Nej, tacka vet jag Lundafalafel. Det är Lunds största (och kanske enda) fördel. (Pommesen var däremot goda, även om vi varken fick majonnäs eller salt&vinegar.)

Yo Yo

Dear readers!
Nyss hemkommen och VEtT ni vad? Hela jag skakar..nästan iallafall. Vaddå tänker ni; har hon blivit rånad, nerslagen, knivskuren på en av Brick Lanes bakgator? Nej, något mycket värre än så, jag har varit på arbetsintervju! Tänkte berätta lite för er om jobbfenomenet med stort A, nämligen Arbetsintervjun. En arbetsintervju i London kan innehålla vad som helst, allt från supertrevliga svenskar som frågar om ens musiksmak till snygga medelåldersmän som ger en jobb på studs. Men den jag nyss var med om tar nog priset.

Johanna och jag var i Camden idag, där jag lämnade lite CVn på mysiga caféer och någon bar. En av dom ringde när vi var hemma igen och ville ha mej på plats för att tala med managern. Så jag stack dit, intet ont anande. Mannen, the manager, tittar på mej när jag kommer in och jag hälsar glatt med min käckaste stämma. Inget svar, istället muttrar han lite och pekar på ett bord inne i hörnet där vi sätter oss. Mannen börjar nu fråga mej lite smått om mina tidigare erfarenheter inom cafébranschen, men när jag börjar berätta reser han sej plötsligt upp (han RESER sej upp!) och går iväg (går IVÄG!) utan ett ord! Jaha jag sitter väl kvar här och stirrar in i väggen ett tag, tänkte jag. Och gjorde också, i typ fem minuter. Sen återvänder the man, och intervjun fortsätter. När jag fem minuter senare stiger ut från cafét har jag inte bara blivit erbjuden provjobb på lördag (woho!), utan även fått se personaltoalettens nya toapapper, blivit erbjuden att städa hans egen lägenhet på min fritid samt kanske jag ville komma med upp och titta på hans rum nu med en gång? Ja ska man skratta eller gråta..
Men när jobbsituationen är som den är här får man inte vara kräsen, så på lördag ska jag dit och visa honom att jag duger till mer än att skura hans privata bidé. Förhoppningsvis imponerar jag och om inte kommer det snart fler rapporter om dessa spännande jobbintervjuer. För övrigt läser vi om dödshot mot Spyken och vet inte vad vi ska tro..någon som har något att berätta? Skrämmande.  
Later aligator /F

Jag sitter ensam på hostelrummet medan mina ladies är ute på annat håll (Agnes jobbar och Frida är på intervju på ett café i Camden). Det är min första qualitytime med mig själv sen vi kom hit, men det känns lite ensamt. Jag har vant mig vid att alltid ha massa folk omkring mig och någon att prata med. Men det är en skön ensamhet, bara dom kommer tillbaka snart så.

Dagens kändis: Rolf Lassgård. Vi råkade gå bakom honom (eller okej, vi stalkade honom) i Covent Garden. Han var ensam, såg sliten ut och gick in på Wagamama för att äta. Exciting exciting. Covent Garden har för övrigt lite konstigt nog blivit vårt nya hängplace. Men det är mysigt. Vi har hängt i Camden idag också, och köpt en fin liten väska. Och randiga kinaskor på Urban Outfitters. Me like! Nu får det dock vara slut på shoppingen tills vi har någon lön att leva på.

Kom och hälsa på oss snart. Våren är här och det finns ingen bättre stad än London.

 /J

Nu är det exakt en vecka sen vi landade i London. Som vanligt känns det både som att tiden har gått väldigt snabbt, men samtidigt som att det var en evighet sen vi lämnade Lund. Jag börjar känna mig mer och mer hemma i London, och det känns naturligt att plocka fram oystercardet eller gå längs Brick Lane. Dessutom blir allt lättare ju mer koll man får på till exempel vilka mynt som är vilka eller var saker och ting ligger i förhållande till varandra. Fast London är ju en gigantisk stad och vi har fortfarande bara besökt några områden. Det kommer nog ta väldigt lång tid innan man har koll på hela centrala London, om man nånsin får det.

Utekvällen igår blev betydligt lugnare än den förra. Vi åkte till Brick Lane och hamnade på en bar där det visade sig att Hedvig, som bor i lägenheten vi var och kollade på igår, jobbade. London är inte så stort som man kan tro alltid! Där drack vi mojitos med jordgubbar ur "fishballs", dvs en stor glasskål. Gott! Sen hade vi tänkt gå nån annanstans, men tog istället bussen hem och fyllekäkade pommes utanför Paddington Station på vägen.

Morronen inleddes med att jag hörde Agnes ropa "Johanna, Johanna jag har fått jobb" när jag stod i duschen. Så vi drog in till Covent Garden där stället hon just nu är iväg och jobbar på ligger. Hon får väl själv skriva mer om det. Frida och jag ägnade istället dagen åt att fika, fika igen och ha ångest över jobb. Jag fick ett erbjudande om jobb på en bar vid Brick Lane som jag först tackade ja till. Men en minut senare insåg jag att jag antagligen kommer jobba på Pontis i Covent hela nästa vecka, så jag ringde tillbaka och sa att jag inte kunde. Det känns dumt att säga nej till jobb, men samtidigt måste jag chansa på att jag får jobbet där och att jag trivs med det. Jag kan ju inte säga ja till annat, när jag redan har bokat upp mig där. Det är lite dumt att jag inte kunde få börja direkt. Men nu har jag bestämt mig för att njuta av dom här dagarna och vara lycklig över att jag är i London. Om det skiter sig med Pontis så får jag börja om med jobbsökandet då.

Just det, jag glömde ju skriva gårdagens största händelse! Eller ja, en av dom i alla fall.. jag har klippt mig! Eller snarare, Frida och Agnes har klippt mig. Kort. Väldigt kort (för att vara mig), det är till hakan ungefär. Jag har inte hunnit vänja mig riktigt, men jag tror att jag trivs. Det är skönt att inte ha så mycket hår i alla fall.

Hoppas allt är bra med alla!

Xoxo, Johanna

Idag visade London oss sin riktiga sida, dvs regn regn regn.. fast med en och annan solglimt då och då. Vi har varit och kollat på vår första lägenhet, i Bethnal Green (nära Brick Lane & Shoreditch). Den var fin för att vara engelsk och ligger bra till. Problemet är att dom inte flyttar ut förrän i början av april, och att vi inte har några jobb..

men JAG SKA PROVJOBBA! Efter lägenhetstittandet åkte vi till Covent Garden för att dela ut cv:n där. Jag lämnade mitt på en restaurang mitt i Covent Garden, och fem minuter senare ringde dom och sa att chefen ville prata med mig. Så jag gick tillbaka, och överlevde min första jobbintervju nånsin (på engelska dessutom). Han verkade väldigt trevlig, och restaurangen verkade fin. Så jag ska dit på måndag kl 10 och provjobba. HÅLL TUMMARNA! Det kommer behövas. Men han verkade väldigt positiv, så jag hoppas på detta. Det hade varit så skönt att ha en jobb.

Nu ska vi äta soppa och sen är det partyparty som gäller. Vi får se om vi lyckas komma hem utan skrapsår denna gången.

/Yoyo

Hej på er! Nu ska jag bli mer delaktig i bloggen( vilket nog aldrig kommer hända igen så pass på:)) London är naaajs här finns så snygga skor att man blir lite yr i huvudet och igår fick jag en kyss på kinden av en väldigt snygg svart man i sina bästa år. Men världens kanske snyggaste och sexigaste man kommer hit imorogn, vi hoppas att han stannar!  Till emmy: kom hit! jag har hittat en av glasögon folket till dig han är rar?! Och de finns gott om dom till alla som vill komma hit och hälsa på! Isa kom hit så kan du bo i min resväska for free! Mina kvinnor och jag ska ut ikväll och dricka lite (hoppas frida fixar en till toagrej så de blir en billig kväll :P) Jag ska skaffa jobb när jag är full och festlig, de kan fungera så länge jag inte kör min ligga på toalettgolvet style?  Peace out   aggelito aka red face agnes (is back)

Som ni kanske märker har vi ännu inte riktigt förstått oss på hur blogg.se fungerar, därav dom snea bilderna och den otroligt snygga layouten. Kan någon vänlig själ förklara för oss hur man ändrar layout?

Vi sitter nu på ett Wafflehouse i Bayswater, och utnyttjar deras gratis wifi. Sen vår galna fredagskväll har vi inte orkat göra så mycket nytta. Lördagen var en enda lång bakfylla, förutom för Frida som mer eller mindre frivilligt provjobbade 6 timmar på Fika. 5 timmars sömn och bakis kanske inte är bästa tillståndet för att imponera, men det gick ändå okej. Ingen matförgiftades förhoppningsvis iallafall...

Gårdagen ägnades också åt recovering, lite jobbsökande via Internet och en promenad i Hyde Park. Men idag har vi däremot varit effektiva och sprungit in och ut från diverse restauranger och caféer i East London. Några verkade åtminstone lite intresserade, så vi hårdbevakar nu våra mobiltelefoner likt den nykära som väntar på respons efter första dejten. Fika har inte heller hört av sig, vilket tyder på att det kanske trots var en matförgiftning inblandad nånstans.

Lägenhet har vi inte koncentrerat oss så mycket på än, men vi har en på G! Vi ska titta på den i dagarna och hoppas på att den är duglig. Problemet är att vi inte kan flytta in förrän i början av april, men det finns ju alltid parkbänkar..

Våra budgettekoppar

                                                                                        
                                                                             En gourmetmåltid på vårt hostelgolv


                                                                                             
                                                                                             Public toilet-förfest


                                                                                        
                                                                                                Karatecrew


                                                                                                               
                                                                                 Undra vad hon har ångest över...                      

Dag två av vårt Londonäventyr är avklarad. Det har varit en fin vårdag med blå himmel och sol! Jag har faktiskt ingen hemlängtan alls än så länge. Det kan bero på att det fortfarande känns som vi är här på en weekend bara och snart ska åka hem igen. Det gör också att det är svårt att hålla i plånboken (det är även tungt att hålla i plånboken pga av alla jävla mynt som engelsmännen har), det finns så mycket shopping! Men vi försöker hålla igen tills vi fått jobb.

Imorse släpade vi oss ner till den fantastiska hostelfrukosten (vitt rostbröd med marmelad) och åkte sen mot Brick Lane. Där satte vi oss på det svenska fiket Fika (kanske finns där trots allt lite omedveten hemlängtan..) och fyllde i våra mobilnummer på cv:na. Frida fick napp direkt, och ska provjobba på Fika imorron! Resten av dagen har vi ägnat åt att ströva omkring runt Brick Lane och i Camden, och lämnat cv:n överallt! Det blev mest caféer och restauranger, men jag har även lämnat till Harrods! Jag var inne på ett café för att lämna där, och på väg ut ropade en tjej efter mig. Det visade sig att hon jobbade på Harrods och att de sökte personal, så hon fick mitt cv och skulle lämna det vidare. Jag vet dock inte om jag skulle våga jobba där, det känns inte riktigt som mitt typ av ställe. Men det hade ju varit intressant. Kanske kan jag träffa en rik engelsman som sen kan försörja mig.

Nu sitter vi på vårt hostelrum och har precis ätit en kulinarisk måltid bestående av pasta med tomatsås och öl. Men det var åtminstone godare än igår, då vi inte hade varken salt eller peppar. Men det löste vi idag genom att sno ett halv ton av varje på Eat. Det går att leva snålt i London bara man vill! Vi ska snart börja förfesten och sen ge oss ut i Londonnatten. Får se vart ödet vill föra oss.

/Johanna

Nu har karatecrew landat i sitt london. Hitresan gick bra bortsett fran att vara arma obefintliga muskler inte klarade av 35kgs packningen. Cvn ar utdelade och alla har redan fatt napp! lagenheten i narheten av oxford street ar ocksa fixad, sa nu aterstar bara ett par snygga engelsman. Om det anda vore sa val (lases med a,a,o). Skamt asido sa har vi agnat dagen at att bara strova omkring och planera. Primark har besokts och chockingly nog gick tomhanta darifran. Vi har skaffat engelska mobiler som kan fas pa begaran:) Imorgon blir det formodligen Brick Lane och jobbsokande och sen ar det HELG! Hoppas Lund ar lika gratt och trakigt som alltid!

Later / Friddy Yoyo och Aggy