karatecrew

Jag tänkte att det var på sin plats med en liten blogguppdatering från Sverige. Jag lyckades ju byta bort några dagar så jag trots allt kunde åka hem och fira studenter. Och det är jag glad för, för jag hade inte velat missa att se Johanna, Marcus och Claras enormt glada leenden när de sprang ut i friheten. Johanna visste dessutom inte att jag var hemma, utan skrek av överraskning när hon såg mig på skolgården. Och Marcus trodde inte på att det var jag, han blev stum av förvåning (och att marcus blir stum händer i princip aldrig) och var tvungen att krama mig 10 gånger innan han förstod. Johannas student i onsdags var jättemysig och Marcus&Claras igår var väldigt lyckad. Dock var vädret inte direkt på vår sida och när vi gick hem genom Lund inatt (eller imorse)  ösregnade det, blåste och var allmänt svinkallt. Och det har det fortsatt göra och gör fortfarande. Jag tycker synd om dom som tog studenten idag, vädret kunde inte varit sämre.

Men även om igår var underbart och det är fantastiskt roligt att träffa alla igen så är det helweird att vara hemma. Jag längtar tillbaka till london och känner att det kommer dröja innan jag vill flytta tillbaka hit. Om jag nånsin vill det. Visst är Lund mysigt men det är inget för mig just nu. Dock är falafeln här mycket godare än i London, det måste jag ge Lund credd för. Och jag ska aldrig mer klaga på Skånetrafiken, det är ju rena drömmen jämfört med Londons bussar. Dom rör sig faktiskt framåt, till skillnade mot dubbeldäckarna. Så Lund har sina fördelar, men inte så dom väger upp Londons.

Nu ser jag snart dubbelt av trötthet så det är bäst jag kryper ner i sängen. Jag har en del sömn att ta igen.

xxx, Johanna