karatecrew

Jag har överlevt mina två första jobbdagar! Restaurangen heter Ponti's och ligger i Covent Garden. De serverar italiensk mat, och i början kändes det som jag var den enda icke-italienaren som jobbade där. Alla pratar italienska med varandra och en del kan knappt ett ord engelska. Men det visade sig att det fanns brasilianare, portugiser, slovener, österrikare och en engelsman också, så helt ensam är jag inte.

Bortsett från språkbristerna (min italienska är ju inte den bästa) så har allt gått bra. Jag har fått göra det mesta - vika servetter, visa folk var dom ska sitta, torka bord, bära ut mat & dricka osv. Enda missödet var väl egentligen när jag, stressad som jag var, tog lite för många koppar åt gången och sakta såg en av dom glida ur händerna på mig utan att kunna göra något åt det. Men så fort den kraschade i marken kom alla springande och sa "Don't worry joanna, no problem". Det allra bästa med jobbet är nog arbetskamratern. Dom är väldigt trevliga, och frågar mig titt som tätt "everythings ok? Are you good joanna? Cold? Here take my jacket", med sin charmiga brytning. Btw så har jag en crush på min chef (eller en av cheferna, det känns som det finns tio olika). Han heter Daniel och påminner om Hugh Grant (fast inte utseendemässigt, han är mycket snyggare än Hughan). Riktigt engelsk och alltid väldigt trevlig. Synd bara att han är minst 30, och säkert har fru och barn. Och att jag alltid blir stum när han pratar med mig.

Det sämsta med jobbet är helt klart smärtan i fötterna. Att jobba i tio timmar och knappt sitta ner en gång är inget att rekommendera. Därför har jag idag sprungit in och ut i varje affär mellan Marble Arche och Oxford Cirkus. Det fanns många skor, men inga som levde upp till alla mina krav. För att göra Ponti's glada skulle dom vara svarta och "proper". För att göra pappa, och min rygg, glad skulle dom ha en ordentlig sula. För att göra min plånbok glad skulle dom vara billiga. Och för att göra mig glad skulle dom vara snygga. När orken tog slut valde jag till slut ett par Clarks. Dom levde i alla fall upp till två av kraven, men min plånbok är betydligt tunnare och jag kommer aldrig använda dom annat än på jobbet.

Nej nu ska jag koka te medan jag väntar på att mina fruar kommer hem. Agnes är och shoppar tjocktröja, eftersom hon fått jobb på ett falafelställe och inte vill fördärva någon av hennes nuvarande tröjor (allt stinker falafel efter en dag där). Och Frida jobbar på caféet i Camden.

Cheers, Johanna.