karatecrew

Idag när jag satt ensam längst fram på bussen och tittade ut över Londons gator insåg jag hur enormt mycket jag tycker om den här staden, och hur enormt lite jag saknar Lund. Däremot vill jag göra alla lundabor uppmärksamma på hur väldigt mycket ni borde uppskatta Lundafalafel! Igårnatt när Frida och jag, lagom smålulliga efter en kväll på Bedrock, ramlade fram längs Oxford Street letade vi förtvivlat efter falafel att fyllekäka. När vi nästan hade gett upp hör jag Frida skrika (verkligen SKRIKA, halva Soho måste hört) HOT FALAFEL! Och mycket riktigt ser vi en skylt där det står Hot Falafel framför oss. Vi skuttar fram som lyckliga små barn och beställer en falafel med pommes. Men lyckan försvinner lite när vi ser den ynkliga lilla sak dom sträcker fram till oss. Allt den innehöll var tre falaflar och lite sallad. Ingen lök, ingen gurka, ingen fetaost, ingen SÅS! Dessutom smakade den citron. Nej, tacka vet jag Lundafalafel. Det är Lunds största (och kanske enda) fördel. (Pommesen var däremot goda, även om vi varken fick majonnäs eller salt&vinegar.)

Yo Yo