karatecrew

Nu är det exakt en vecka sen vi landade i London. Som vanligt känns det både som att tiden har gått väldigt snabbt, men samtidigt som att det var en evighet sen vi lämnade Lund. Jag börjar känna mig mer och mer hemma i London, och det känns naturligt att plocka fram oystercardet eller gå längs Brick Lane. Dessutom blir allt lättare ju mer koll man får på till exempel vilka mynt som är vilka eller var saker och ting ligger i förhållande till varandra. Fast London är ju en gigantisk stad och vi har fortfarande bara besökt några områden. Det kommer nog ta väldigt lång tid innan man har koll på hela centrala London, om man nånsin får det.

Utekvällen igår blev betydligt lugnare än den förra. Vi åkte till Brick Lane och hamnade på en bar där det visade sig att Hedvig, som bor i lägenheten vi var och kollade på igår, jobbade. London är inte så stort som man kan tro alltid! Där drack vi mojitos med jordgubbar ur "fishballs", dvs en stor glasskål. Gott! Sen hade vi tänkt gå nån annanstans, men tog istället bussen hem och fyllekäkade pommes utanför Paddington Station på vägen.

Morronen inleddes med att jag hörde Agnes ropa "Johanna, Johanna jag har fått jobb" när jag stod i duschen. Så vi drog in till Covent Garden där stället hon just nu är iväg och jobbar på ligger. Hon får väl själv skriva mer om det. Frida och jag ägnade istället dagen åt att fika, fika igen och ha ångest över jobb. Jag fick ett erbjudande om jobb på en bar vid Brick Lane som jag först tackade ja till. Men en minut senare insåg jag att jag antagligen kommer jobba på Pontis i Covent hela nästa vecka, så jag ringde tillbaka och sa att jag inte kunde. Det känns dumt att säga nej till jobb, men samtidigt måste jag chansa på att jag får jobbet där och att jag trivs med det. Jag kan ju inte säga ja till annat, när jag redan har bokat upp mig där. Det är lite dumt att jag inte kunde få börja direkt. Men nu har jag bestämt mig för att njuta av dom här dagarna och vara lycklig över att jag är i London. Om det skiter sig med Pontis så får jag börja om med jobbsökandet då.

Just det, jag glömde ju skriva gårdagens största händelse! Eller ja, en av dom i alla fall.. jag har klippt mig! Eller snarare, Frida och Agnes har klippt mig. Kort. Väldigt kort (för att vara mig), det är till hakan ungefär. Jag har inte hunnit vänja mig riktigt, men jag tror att jag trivs. Det är skönt att inte ha så mycket hår i alla fall.

Hoppas allt är bra med alla!

Xoxo, Johanna