karatecrew

och det är inte för att du hoppar i mitt huvud, nej det är på grund av våra ack så beloved rumskamrater här på hostalet. Två fransmän, en tjej och en kille som påminner skrämmande mycket om Julien (min franskainneboende i tvåan, ni som träffade honom vet att den mannen var sjukt speciellt). I början var det lite småkul att jag kunde fatta vad dom sa utan att dom visste att jag fattade, men lyckan var kortvarig och nu är det slut på det roliga. Igårkväll vid tolv släckte J och jag ljuset för att sova, trötta efter en lång arbetsdag. Det dröjer inte länge innan fransoserna kommer instormandes på rummet. Slut på friden, i säkert en timmar eller vad som iallafall kändes som minst tre ligger dom jävlarna och viskar (typ i normal ton), skrattar, prasslar med gudvetvad och är allmänt störiga. Dom blir tysta en minut, skönt tänker jag nu jävlar är det godnatt, men nej då knackar det på dörren och vem sticker in huvudet om inte fransos nummer tre. "Vous dormez?!" Eh nej klockan är bara typ ett och vi har släckt ljuset..Och så är babblet igång igen. Hade dom varit japaner hade man kanske kunnat stänga av men nu ligger jag i stället där och anstränger mej för att förstå vad som sägs..Jag stör mej så sjukt mycket! Och det som stör mej ännu mer är att jag bara ligger där och snurrar runt, istället för att säga något..Mes I am. En mes som även hällde i sej en dubbel espresso precis innan hon slutade jobbet vid sex (bra drag där..) så okej det var inte bara fransosernas oljud som höll mej vaken.
Så summa summarum på ett oerhört intressant inlägg: om allt går väl längtar jag till fredag och vår egna fransosfria lägenhet!

F