karatecrew

I'm in a good mood today. På bättre humör än jag varit på väldigt länge. Livet Leker i London.

Reasons to be happy:

1. Klockan tolv sa Jiri "I've got a surprise for you Johanna.. u can go home!" Så efter fyra väldigt quiet arbetstimmar (jag öppnade La Terraza ensam och de första gästerna kom inte förrän efter elva) fick jag sluta. Fyra timmar istället för tolv, that's nice.
2. Jag fick ett jobberbjudande idag. Det kom fram en kvinna när jag höll på att sopa marken och sa "Hi, my name is blablabla. I'm the manager for blablbla and I've been watching you. Are you interested in a fulltimejob in a store?" När jag hade slutat gick jag till klädaffären, som ligger 100 m från Pontis, och pratade lite mer med henne. Det var 39 timmar i veckan, och lönen varierade beroende på hur bra man sålde, men runt 10 pund i timmen. Jag skulle tänka på saken och höra av mig om jag ville göra en trial. Varför kunde inte det erbjudandet kommit för en vecka sen, innan jag fått Starbucksjobbet?
3. Jag har varit på Primark och shoppat loss. Två kjolar, en väst, en jacka, tre par trosor, tre örhängen & ett halsband. Nu mår min garderob mycket bättre (och min plånbok mår fortfarande bra).
4. På väg hem stötte jag på min kära kollega Veronika vid Holborn station. Hon uppdaterade mig om gårdagens händelser vid personalfestandet (som jag bangade av diverse olika anledningar). Jag har inte skrattat så mycket på länge. Fucking hell, jag kommer att sakna henne. För övrigt har jag insett hur underbara mina kollegor är. Alla har sagt att dom kommer sakna mig jättemycket. Giuseppe sa "we always loose the best people" och en av kockarna hade en lång, upprörd monolog på portugisiska innan han sa "u are the most bonito in the whole pontis". Jag känner att jag kommer springa förbi Ponti's var och varannan dag bara för att säga hej.
5. Jag har bara 1,5 dag kvar av mitt tonårsliv. Inte för att 20 kommer göra någon skillnad här. Jag kommer inte vara det minsta vuxen, och alkohol kan jag ändå redan köpa. Men visst känns det lite bättre att säga att man är 20 än 19?
6. Mina sambosar dom bästa. Även om saker kanske inte alltid går som man vill och tänkt sig, så har vi i alla fall alltid varandra, and that's what counts. Karatecrew 4-evvaaah. 

Nej nu ska jag.. jag vet inte vad jag ska. Låtsas att jag har ett liv? Läsa ut min bok? Vänta på att nån av mina sambosar kommer hem och underhåller mig (men då får jag vänta länge)? Eller kanske ta mig bort till Sainsburys och bunkra upp lite. Det har blivit ett av mina "day off nöjen". Well well, jag saknar er och hoppas ni har det bra.

Yoyo