karatecrew

Hösten har anlänt till London på riktigt och parken utanför fönstret börjar slå över från sommargrönt till höstens alla brinnande färger. Det är vackert, även om det även för med sig en kyla som inte känns lika välkommen. Speciellt inte efter en veckas sommarsol i Fuengirola. Spanienvistelsen var underbar - lugn & skön. En välbehövlig paus från Londonstressen, även om det egentligen inte är något fel med den.

För några sekunder var det lockande att missa flyget och starta ett nytt liv i solen istället. Plugga spanska i Malaga, leka au-pair åt Moa och Victor, spendera tid i solen och umgås. Men efter några dagar back in London börjar vardagen kännas okej igen och jag är egentligen mer än nöjd med mitt liv just nu. Ändå börjar lite tankar om framtiden bildas. Kanske blir det så att jag stannar här till sommaren, sen ägnar hela den åt att jobba på campingen och spara pengar för att kunna resa långt & länge under hösten. Och sen ta tag i mitt liv till våren och plugga. För även om London är så underbart som det är, så börjar något inom mig längta efter att se nåt annat med. Upptäcka en annan del av världen. Men vi får se, antagligen har jag en ny plan imorron. Annars har ju Lotta lagt upp min framtid för mig. Nils och jag gifter oss, han jobbar deltid på Starbucks och sitter i sin fotölj och blir allt tjockare och tjockare medan jag står för försörjningen genom min modellkarriär. Vi får väl se about that. Jag vet inte vad som är mest osannolikt, att jag skulle bli modell eller att Nils skulle bli tjock.

Nu börjar klockan bli dags för att bege sig mot jobbet. Skulle egentligen vara ledig, men Tapash ville gå på bio och 5 timmars kaffegörande en söndagseftermiddag tillsammans med Allegra är inte fy skam. Dessutom är det mer pengar, och pengar är ju bra.

Take care my friends, J.