fa la fel
Idag när jag satt ensam längst fram på bussen och tittade ut över Londons gator insåg jag hur enormt mycket jag tycker om den här staden, och hur enormt lite jag saknar Lund. Däremot vill jag göra alla lundabor uppmärksamma på hur väldigt mycket ni borde uppskatta Lundafalafel! Igårnatt när Frida och jag, lagom smålulliga efter en kväll på Bedrock, ramlade fram längs Oxford Street letade vi förtvivlat efter falafel att fyllekäka. När vi nästan hade gett upp hör jag Frida skrika (verkligen SKRIKA, halva Soho måste hört) HOT FALAFEL! Och mycket riktigt ser vi en skylt där det står Hot Falafel framför oss. Vi skuttar fram som lyckliga små barn och beställer en falafel med pommes. Men lyckan försvinner lite när vi ser den ynkliga lilla sak dom sträcker fram till oss. Allt den innehöll var tre falaflar och lite sallad. Ingen lök, ingen gurka, ingen fetaost, ingen SÅS! Dessutom smakade den citron. Nej, tacka vet jag Lundafalafel. Det är Lunds största (och kanske enda) fördel. (Pommesen var däremot goda, även om vi varken fick majonnäs eller salt&vinegar.)
Yo Yo
los arbetsintervjuos
Dear readers!
Nyss hemkommen och VEtT ni vad? Hela jag skakar..nästan iallafall. Vaddå tänker ni; har hon blivit rånad, nerslagen, knivskuren på en av Brick Lanes bakgator? Nej, något mycket värre än så, jag har varit på arbetsintervju! Tänkte berätta lite för er om jobbfenomenet med stort A, nämligen Arbetsintervjun. En arbetsintervju i London kan innehålla vad som helst, allt från supertrevliga svenskar som frågar om ens musiksmak till snygga medelåldersmän som ger en jobb på studs. Men den jag nyss var med om tar nog priset.
Johanna och jag var i Camden idag, där jag lämnade lite CVn på mysiga caféer och någon bar. En av dom ringde när vi var hemma igen och ville ha mej på plats för att tala med managern. Så jag stack dit, intet ont anande. Mannen, the manager, tittar på mej när jag kommer in och jag hälsar glatt med min käckaste stämma. Inget svar, istället muttrar han lite och pekar på ett bord inne i hörnet där vi sätter oss. Mannen börjar nu fråga mej lite smått om mina tidigare erfarenheter inom cafébranschen, men när jag börjar berätta reser han sej plötsligt upp (han RESER sej upp!) och går iväg (går IVÄG!) utan ett ord! Jaha jag sitter väl kvar här och stirrar in i väggen ett tag, tänkte jag. Och gjorde också, i typ fem minuter. Sen återvänder the man, och intervjun fortsätter. När jag fem minuter senare stiger ut från cafét har jag inte bara blivit erbjuden provjobb på lördag (woho!), utan även fått se personaltoalettens nya toapapper, blivit erbjuden att städa hans egen lägenhet på min fritid samt kanske jag ville komma med upp och titta på hans rum nu med en gång? Ja ska man skratta eller gråta..
Men när jobbsituationen är som den är här får man inte vara kräsen, så på lördag ska jag dit och visa honom att jag duger till mer än att skura hans privata bidé. Förhoppningsvis imponerar jag och om inte kommer det snart fler rapporter om dessa spännande jobbintervjuer. För övrigt läser vi om dödshot mot Spyken och vet inte vad vi ska tro..någon som har något att berätta? Skrämmande.
Later aligator /F
mr. wallander
Jag sitter ensam på hostelrummet medan mina ladies är ute på annat håll (Agnes jobbar och Frida är på intervju på ett café i Camden). Det är min första qualitytime med mig själv sen vi kom hit, men det känns lite ensamt. Jag har vant mig vid att alltid ha massa folk omkring mig och någon att prata med. Men det är en skön ensamhet, bara dom kommer tillbaka snart så.
Dagens kändis: Rolf Lassgård. Vi råkade gå bakom honom (eller okej, vi stalkade honom) i Covent Garden. Han var ensam, såg sliten ut och gick in på Wagamama för att äta. Exciting exciting. Covent Garden har för övrigt lite konstigt nog blivit vårt nya hängplace. Men det är mysigt. Vi har hängt i Camden idag också, och köpt en fin liten väska. Och randiga kinaskor på Urban Outfitters. Me like! Nu får det dock vara slut på shoppingen tills vi har någon lön att leva på.
Kom och hälsa på oss snart. Våren är här och det finns ingen bättre stad än London.
/J
The world was a mess but her hair was perfect
än en liten bild från när jag och Agnes förvandlades till Edward Saxhänder och i ett klipp (hehe?) var vårt Lingon som förbytt! Voila.

Dagens ord: ångest. Jobbångest. Jag har efter mycket fikafunderingar (stället jag provjobbade på) kommit fram till att det är bättre att skita i det jobbet. Dels var det inte ens halvtid, dels var det dålig lön, dels..ja många om och men men något annat av Londons alla matställen vill förhoppningsvis ha mej... Om inte finns det en norskaustraliensk familj som vill ha mej som deras live-out aupair på heltid! Eller okej dom vill ha mej till en intervju iallafall:) Ja jag gillar ju barn så..Detta blev rörigt och nu måste jag sluta, snart kommer Agnes hem med nudlar och rapport från nya jobbet. Love //Friddy
Hairdresser on fire
Nu är det exakt en vecka sen vi landade i London. Som vanligt känns det både som att tiden har gått väldigt snabbt, men samtidigt som att det var en evighet sen vi lämnade Lund. Jag börjar känna mig mer och mer hemma i London, och det känns naturligt att plocka fram oystercardet eller gå längs Brick Lane. Dessutom blir allt lättare ju mer koll man får på till exempel vilka mynt som är vilka eller var saker och ting ligger i förhållande till varandra. Fast London är ju en gigantisk stad och vi har fortfarande bara besökt några områden. Det kommer nog ta väldigt lång tid innan man har koll på hela centrala London, om man nånsin får det.
Utekvällen igår blev betydligt lugnare än den förra. Vi åkte till Brick Lane och hamnade på en bar där det visade sig att Hedvig, som bor i lägenheten vi var och kollade på igår, jobbade. London är inte så stort som man kan tro alltid! Där drack vi mojitos med jordgubbar ur "fishballs", dvs en stor glasskål. Gott! Sen hade vi tänkt gå nån annanstans, men tog istället bussen hem och fyllekäkade pommes utanför Paddington Station på vägen.
Morronen inleddes med att jag hörde Agnes ropa "Johanna, Johanna jag har fått jobb" när jag stod i duschen. Så vi drog in till Covent Garden där stället hon just nu är iväg och jobbar på ligger. Hon får väl själv skriva mer om det. Frida och jag ägnade istället dagen åt att fika, fika igen och ha ångest över jobb. Jag fick ett erbjudande om jobb på en bar vid Brick Lane som jag först tackade ja till. Men en minut senare insåg jag att jag antagligen kommer jobba på Pontis i Covent hela nästa vecka, så jag ringde tillbaka och sa att jag inte kunde. Det känns dumt att säga nej till jobb, men samtidigt måste jag chansa på att jag får jobbet där och att jag trivs med det. Jag kan ju inte säga ja till annat, när jag redan har bokat upp mig där. Det är lite dumt att jag inte kunde få börja direkt. Men nu har jag bestämt mig för att njuta av dom här dagarna och vara lycklig över att jag är i London. Om det skiter sig med Pontis så får jag börja om med jobbsökandet då.
Just det, jag glömde ju skriva gårdagens största händelse! Eller ja, en av dom i alla fall.. jag har klippt mig! Eller snarare, Frida och Agnes har klippt mig. Kort. Väldigt kort (för att vara mig), det är till hakan ungefär. Jag har inte hunnit vänja mig riktigt, men jag tror att jag trivs. Det är skönt att inte ha så mycket hår i alla fall.
Hoppas allt är bra med alla!
Xoxo, Johanna
rainy day
Idag visade London oss sin riktiga sida, dvs regn regn regn.. fast med en och annan solglimt då och då. Vi har varit och kollat på vår första lägenhet, i Bethnal Green (nära Brick Lane & Shoreditch). Den var fin för att vara engelsk och ligger bra till. Problemet är att dom inte flyttar ut förrän i början av april, och att vi inte har några jobb..
men JAG SKA PROVJOBBA! Efter lägenhetstittandet åkte vi till Covent Garden för att dela ut cv:n där. Jag lämnade mitt på en restaurang mitt i Covent Garden, och fem minuter senare ringde dom och sa att chefen ville prata med mig. Så jag gick tillbaka, och överlevde min första jobbintervju nånsin (på engelska dessutom). Han verkade väldigt trevlig, och restaurangen verkade fin. Så jag ska dit på måndag kl 10 och provjobba. HÅLL TUMMARNA! Det kommer behövas. Men han verkade väldigt positiv, så jag hoppas på detta. Det hade varit så skönt att ha en jobb.
Nu ska vi äta soppa och sen är det partyparty som gäller. Vi får se om vi lyckas komma hem utan skrapsår denna gången.
/Yoyo
Vilsna ankor i london!
Hej på er! Nu ska jag bli mer delaktig i bloggen( vilket nog aldrig kommer hända igen så pass på:)) London är naaajs här finns så snygga skor att man blir lite yr i huvudet och igår fick jag en kyss på kinden av en väldigt snygg svart man i sina bästa år. Men världens kanske snyggaste och sexigaste man kommer hit imorogn, vi hoppas att han stannar! Till emmy: kom hit! jag har hittat en av glasögon folket till dig han är rar?! Och de finns gott om dom till alla som vill komma hit och hälsa på! Isa kom hit så kan du bo i min resväska for free! Mina kvinnor och jag ska ut ikväll och dricka lite (hoppas frida fixar en till toagrej så de blir en billig kväll :P) Jag ska skaffa jobb när jag är full och festlig, de kan fungera så länge jag inte kör min ligga på toalettgolvet style? Peace out aggelito aka red face agnes (is back)
Btw
Som ni kanske märker har vi ännu inte riktigt förstått oss på hur blogg.se fungerar, därav dom snea bilderna och den otroligt snygga layouten. Kan någon vänlig själ förklara för oss hur man ändrar layout?
Kära vänner
Vi sitter nu på ett Wafflehouse i Bayswater, och utnyttjar deras gratis wifi. Sen vår galna fredagskväll har vi inte orkat göra så mycket nytta. Lördagen var en enda lång bakfylla, förutom för Frida som mer eller mindre frivilligt provjobbade 6 timmar på Fika. 5 timmars sömn och bakis kanske inte är bästa tillståndet för att imponera, men det gick ändå okej. Ingen matförgiftades förhoppningsvis iallafall...
Gårdagen ägnades också åt recovering, lite jobbsökande via Internet och en promenad i Hyde Park. Men idag har vi däremot varit effektiva och sprungit in och ut från diverse restauranger och caféer i East London. Några verkade åtminstone lite intresserade, så vi hårdbevakar nu våra mobiltelefoner likt den nykära som väntar på respons efter första dejten. Fika har inte heller hört av sig, vilket tyder på att det kanske trots var en matförgiftning inblandad nånstans.
Lägenhet har vi inte koncentrerat oss så mycket på än, men vi har en på G! Vi ska titta på den i dagarna och hoppas på att den är duglig. Problemet är att vi inte kan flytta in förrän i början av april, men det finns ju alltid parkbänkar..
last night
på stället brevid. senkom nästa hinder i form av en enorm vaktkvinna på bedrock som bestämt sej för att frida för allt i världen inte skulle entra "hennes" klubb. först sa hon åt oss att gå ut och ta lite luft men när vi gjort det var vi ändå inte välkomna, trots stöd från alla andra vakterna. jag (frida) fick inte komma in, men dom andra fick. här kunde kvällen fortsatt med att jag drog hem och dom andra gick in, men såna är inte mina vänner och tur är väl det. istället började johanna det lilla rådjuret mucka gräl med den enorma svarta kvinnan och anklaga denna för att hata oss (hon gjorde ju det). det hela slutade med att vi fick vip-kort till nästa helg med en uppmaning om att vara nyktrare då (till saken hör att vi inte var SÅ packade). vi drog istället runt på diverse pubar, snodde oliver och blev ännu nyktrare. snåla som vi är gick vi in på ett gratisställe för en till öl. frida tar en tur till toan by herself och efter ett tag (typ två timmar..) börjar mina vänner fundera på vart jag egentligen tog vägen. agnes går ner till toan där en hord av britter samlats utanför en av toalettdörrarna. fridas gälla stämma lyckas tränga igenom tumultet till a:s lilla öra och hon förstår att frida alltså
har blivit instängd på toaletten. personalen hämtas, den biffigaste vakten försöker med alla medel få upp dörren men det går inte bra. utråkad som agnes lätt blir på fyllan går hon istället iväg pch hämtar johanna som kommer till min undsättning och efter samtal till brandkåren lyckas jag tillslut komma ut. väl tillbaka på klubben finner vi agnes med en chharlotte i SATC-skalligamannen look-a-like. efter två flaskor bjudchampagne, en från mannen och en från klubben
som väl var rädda för att frida (som faktiskt mådde rätt dåligt klaustrofobisk som hon är) skulle stämma dom blev jonathan allt attraktivare i somligas ögon..ni kan ju själva lista ut vems (eller kan ni det?). denna kvinna föll alltså pladask och för att göra en lång historia lite kortare så har vi nu imorse mottagit diverse samtal och sms från mannen, som vill bjuda oss alla på scalops (vad fan är scalops?!) i sin lya. vi funderar starkt på att anta erbjudandet alla tre
(kanske en åt gången) fattiga kyrkråttor som vi är. ojoj vilken lång sörja, om någon har pallat plöja igenom allt så är vi imponerade! nu väntar solsken och picknick i hyde park!
london skies
Dag två av vårt Londonäventyr är avklarad. Det har varit en fin vårdag med blå himmel och sol! Jag har faktiskt ingen hemlängtan alls än så länge. Det kan bero på att det fortfarande känns som vi är här på en weekend bara och snart ska åka hem igen. Det gör också att det är svårt att hålla i plånboken (det är även tungt att hålla i plånboken pga av alla jävla mynt som engelsmännen har), det finns så mycket shopping! Men vi försöker hålla igen tills vi fått jobb.
Imorse släpade vi oss ner till den fantastiska hostelfrukosten (vitt rostbröd med marmelad) och åkte sen mot Brick Lane. Där satte vi oss på det svenska fiket Fika (kanske finns där trots allt lite omedveten hemlängtan..) och fyllde i våra mobilnummer på cv:na. Frida fick napp direkt, och ska provjobba på Fika imorron! Resten av dagen har vi ägnat åt att ströva omkring runt Brick Lane och i Camden, och lämnat cv:n överallt! Det blev mest caféer och restauranger, men jag har även lämnat till Harrods! Jag var inne på ett café för att lämna där, och på väg ut ropade en tjej efter mig. Det visade sig att hon jobbade på Harrods och att de sökte personal, så hon fick mitt cv och skulle lämna det vidare. Jag vet dock inte om jag skulle våga jobba där, det känns inte riktigt som mitt typ av ställe. Men det hade ju varit intressant. Kanske kan jag träffa en rik engelsman som sen kan försörja mig.
Nu sitter vi på vårt hostelrum och har precis ätit en kulinarisk måltid bestående av pasta med tomatsås och öl. Men det var åtminstone godare än igår, då vi inte hade varken salt eller peppar. Men det löste vi idag genom att sno ett halv ton av varje på Eat. Det går att leva snålt i London bara man vill! Vi ska snart börja förfesten och sen ge oss ut i Londonnatten. Får se vart ödet vill föra oss.
/Johanna
Oyster or Lobster?
Nu har karatecrew landat i sitt london. Hitresan gick bra bortsett fran att vara arma obefintliga muskler inte klarade av 35kgs packningen. Cvn ar utdelade och alla har redan fatt napp! lagenheten i narheten av oxford street ar ocksa fixad, sa nu aterstar bara ett par snygga engelsman. Om det anda vore sa val (lases med a,a,o). Skamt asido sa har vi agnat dagen at att bara strova omkring och planera. Primark har besokts och chockingly nog gick tomhanta darifran. Vi har skaffat engelska mobiler som kan fas pa begaran:) Imorgon blir det formodligen Brick Lane och jobbsokande och sen ar det HELG! Hoppas Lund ar lika gratt och trakigt som alltid!
Later / Friddy Yoyo och Aggy