karatecrew

Ponti's kommer bli min död. Jag fick upp hoppet lite förra veckan när jag hade två dagar off och "bara" jobbade 52 timmar. Men icke sa nicke, denna veckan är det uppe i härliga 64 h och en dag off igen. Dessutom är det tydligen inte tillåtet att vara sjuk längre. Imorse, när jag för tredje dagen på rad vaknade med världens halsont och allmän sjukkänsla i kroppen, ringde jag och sjukskrev mig. Eller rättare sagt försökte sjukskriva mig, men det fick jag minsann inte. Så det var bara att bita ihop och åka iväg till jobbet. Efter ett par timmar och när jag mådde så dåligt att jag helst av allt ville lägga mig ner och gråta sa jag att jag verkligen inte alls mår bra och frågade om jag kunde få gå hem (till saken hör att det inte var särskilt busy och vi var överdrivet många som jobbade). De lovade att jag skulle få gå efter lunchtime, men inte förrän klockan var fem och jag åter igen påpekat att jag mådde dåligt fick jag gå. Vill dom att jag ska jobba ihjäl mig eller?

Ledig dag och solen skiner! Inte mycket regn överhuvudtaget på senaste här förutom en liten skvätt igår men då jobbbade man och var bara tacksam över regnet. Nu till helgens stora irritationsmoment: våra grannar. För det första när jag på min lediga söndag tänkte sova ut så börjar dom repa med sitt "band" klockan elva och då ska det tillläggas att väggarna här är sjukt tunna, det är som att ha orkesterna inte på våningen under utan i vårt rum. Okej om dom hade haft det minsta till talang eller för guds skull iallafall kunde ta en ren ton, men nej. Skönliret pågick till kvällen då istället nästa irritationsmoment tog vid: festen. Bank holidays denna helgen, vilket våra kära grannar bestämde sej för att fira heeela söndagnatten lång, okej att man kan få ha lite hemmafest men klockan fem på morgonen en söndag?! Give me a break. Vid den tiden hade jag fått nog av sömnbrist och efter intensivt bankande i golvet fattade efterfestarna vinken och sänkte volymen. Igår var allltså en tröttdag så idag ska bli en chilldag. Måste bli frisk från denna ihängande förkylning, på jobbet råder för övrigt swinefluehysteri, hygienlappar är uppsatta överallt och min vän Ele har blivit ivägsänd till specialdoktor för att "kolla upp sin förkylning". Tänk så går man omkring med fluan utan att man vet det?! Tydligen kommer 5000 (eller var det 1000?) Londonbor dö av detta virus.
Äh. Nu väntar parken och solen, ikväll blir det förhoppningsvis CL Arsenal-Man U, sen utgång om min halsont ger med sej lite. Sänder även en tanke till mitt J, som blev ivägtvingad till jobbet idag trots att hon mår sämre än vad jag gör stackarn. Kämpa på! Cheers, F

När jag skriver detta (för hand på riktigt papper) sitter jag i solen på Starbucks i Londons motsvarighet till Puerto Banus. Jag har äntligen, efter 7 arbetsdagar och sammanlagt runt 75 arbetstimmar, två dagar off. Jag började morronen med att storhandla på Sainsbury (jag ska aldrig mer storhandla ensam, mina armar klarar inte det). Det viktigaste inköpet var nog en duschslang, så nu kanske det kan bli åtminstone lite tryck på vattnet. Hittills har man fått vara glad om det varit någon stråle överhuvudtaget.

Efter shoppingen åt jag bagels & jordgubbar i vår park och blev bundis med en av fyllegubbarna. Han hette Jew och var från Skottland, men det var ungefär det enda jag kunde uttyda av hans mummel. Ja, han hade en svensk flickvän och trodde det fanns mycket rysk maffia i Stockholm också. Senare såg jag honom stå och sparka & skrika åt luften. Mysko man.

Nu har jag, efter tips från Nisse, promenerat längs kanalen ner till Themsen och bort till Tower Bridge. Enligt honom en promenad på 20 minuter, men när jag hade gått i en dryg timme gav jag upp och tog bussen den sista biten. Nu kan jag i alla fall skymta den kända bron mellan husen och ska snart studera den närmare.

Ikväll är det party party (jag har planer på att ha den där ultimata fyllan). Fast eftersom F jobbar till tio och N ska kolla fotboll så får väl jag köra på enmannaförfest. Men vem har sagt att man inte kan ha roligt ensam?

Imorgon ska jag nog gå och upptäcka Victoria Park, en stor park i närheten av oss. Den ska vara fin, men jag har svårt att tro att den slår Holland Park där jag var förra veckan. Det kändes lite som att komma hem. Där fanns riktigt natur med oasfalterade gångar och "skog". Mitt jinnarpska hjärta klappade lite extra när jag strövade omkring där (med Starbucksmuggen i handen). Det blev helt klart en ny favoritplats.

Update: Tower Bridge och Tower of London såg ut som förväntat, men nu har jag gjort det i alla fall. Jag håller sakta med säkert på att avklara alla Londons turistmåsten. Har man bott i London måste man ju ha sett allt (åtminstone det som är gratis). Nu ska jag ta mig ner till internetcaféet och publicera detta.

Take care, J.

Idag har varit en bra dag. Efter en helg bestående av allt för mycket festande och jobbande i kombination med skrämmande lite sömn hade jag idag en ledig taigenmig-dag. Har i princip inte gjort någonting, vilket brukar göra mig sjukt rastlös men ibland behöver man såna här dagar. Solen sken när jag hämtade ut min 55hs-arbetsveckas lön (yestack den satt fint) och den sken även hela eftermiddagen, som spenderades med Simon i vår park. Kvällen har Lingon och jag ägnat åt att inreda vårt rum, som nu har fått en fin fotovägg (se foto!). Egentligen skulle vi åka och titta på Fredrik när han spelade men ingen hittade orken så det blev hemmakväll istället, inte mej emot. I fredags var det däremot party för mej och ankan. Simon följde också med och vi styrde kosan till Leicester Square och Zoobar. Det blev en dansant men lite för dimmig kväll, som slutade lite för sent och efter 3hs sömn gick jag upp för att åka till jobbet. Som Johanna skrivit tidigare, Covent Garden på lördagar är helvetet på jorden. På något vis lyckades jag överleva dagen utan att göra alltför många fel (inte fler än vanligt i alla fall lalala) och sen lyckades jag på något mirakulöst vis finna krafter till ännu en utgång, med mina jobbkompisar Javi och Ele. Det blev en sjukt lyckad kväll innehållande både pubande, dans på Art Theatre club (80's och 90's, Madde du hade älskat det) och falafelkrängande. Finns mycket mer att skriva men nu väntar sängen och sömnen, ny vecka nya tag!

/F

Imorgon ar int vilken dag som helst, det ar dagen jag sett fram emot lange, dagen med stort D eller iallafall stort F for imorn kommer FinasteFis hit! Och som omdet inte vore nog stannar hon en hel vecka. Jag och fruarna kan knappt barga oss till morgondagen da vi far slanga oss over var saknade bona (bona..haha). Det som ar lite mindre kul ar att jag jobbar 10h varje dag denna veckan, kanskekanske ar jag ledig pa fredag (om ni vill hjalpa mej sa be till gudarna att det ska regna pa fredag!). Sa jag kan fa lite kvalitetstid med Em. Annars blir det tidiga mornar och sena natter! Puss pa er!

Fridz

Med spriten i handen

Önskar vi oss bort till stranden

Med naken mansbarm

Och en oemotståndlig charm

Står sp2a's killar

Medan klassens tjejer chillar

Cider, vin

Baccardi, gin

Drick nu ditt fyllesvin

Öl, redbullvodka

Med smak av polka

Drick nu era fyllefolka

Med spriten i magen

Överlever vi dagen

Bosse gör robotdansen

"Kom igen Bo, shaka svansen!"

Vi dansar hela natten

Till Rajan får fnatten

Ref.

Lisa brukar ofta tjoa

Då Emmy sätter igång o roa

Svante ofta trötter är

Karin, hon är bara kär

Klara långt svallande hår har

Och klassen många supar tar

Ref.

Folket i klassen är sköna

Lotta är en sann böna

Hoppas Thomas haft ett roligt år

Vi för honom fäller en tår

Tvåan har varit en underbar tid

Vi ses igen när trean tar vid

Jag sitter ensam på hostalet, eller inte helt ensam kära julien-fransosen håller mej sällskap, visslandes på flintstone och flashandes sin sexiga bringa. Snälla ge mig. Johanna har precis åkt till jobbet men jag är ledig och har en hel lång dag framför mej av..degande tror jag. Kanske ska tvätta (borde tvätta), fylla på oystercardet..det är nog dagens enda måsten och det är najs. Det har varit tre fartfyllda dagar med besök från Lund i form av Nina och Karin. Brudsen var inställda på shopping, and shopping there was. Hann med allt från Oxford Streets måsten till Brick Lane till Carnaby Street. På tisdagen drack vi fishbowls på Casa Blue och igår var jag med damerna i Camden. Som dom föll för, och vem gör inte det? Visade även dom mitt förra jobb, vars orangea väggar och flörtande managers inte gjorde något bra intryck..tur att jag inte jobbar kvar där! Anyway, det har varit kul å få umgås så mycket med er! Hoppas hemresan gick bra?
Igår kom Agnes Simon hit och ikväll ska vi ut och fira! Men först tvätt och just det min väska väntar på att bli packad inför morgondagens flytt. Och magen kurrar redan efter lunch. Later,  Friddy

                                                                          
                                                                              snyggingar på casa


                                                                          
                                                                                   Nina i camden
   

                                                                                 
                                                                              cyberdog-fascination

Död död död. Lördagar i Covent Garden är helvetet på jorden, och mina fötter klarar inte tio timmars springande upp och ner i trappan. Hur jag ska överleva tio timmar imorron med är ett stort mysterium. Nu sitter jag i hostelets commonroom (eftersom det ligger en liten kines i vårt rum och sover) tillsammans med massa fransmän och Titanic på tvn. Dom andra dricker öl i CG, men eftersom jag inte kunde få tag på dom missade jag det.
Det kom precis in en liten dam och sa upprepade gånger, med väldigt mycket brytning,

- Who called the police? Did someone called the police?
Jag tror det är dags att jag går och lägger mig, nån polis pallar jag inte med.

Good night, sleep tight, J.

(Imorron kommer Nina & Karin, det ska bli bra. Väldigt bra!)

Jag har överlevt mina två första jobbdagar! Restaurangen heter Ponti's och ligger i Covent Garden. De serverar italiensk mat, och i början kändes det som jag var den enda icke-italienaren som jobbade där. Alla pratar italienska med varandra och en del kan knappt ett ord engelska. Men det visade sig att det fanns brasilianare, portugiser, slovener, österrikare och en engelsman också, så helt ensam är jag inte.

Bortsett från språkbristerna (min italienska är ju inte den bästa) så har allt gått bra. Jag har fått göra det mesta - vika servetter, visa folk var dom ska sitta, torka bord, bära ut mat & dricka osv. Enda missödet var väl egentligen när jag, stressad som jag var, tog lite för många koppar åt gången och sakta såg en av dom glida ur händerna på mig utan att kunna göra något åt det. Men så fort den kraschade i marken kom alla springande och sa "Don't worry joanna, no problem". Det allra bästa med jobbet är nog arbetskamratern. Dom är väldigt trevliga, och frågar mig titt som tätt "everythings ok? Are you good joanna? Cold? Here take my jacket", med sin charmiga brytning. Btw så har jag en crush på min chef (eller en av cheferna, det känns som det finns tio olika). Han heter Daniel och påminner om Hugh Grant (fast inte utseendemässigt, han är mycket snyggare än Hughan). Riktigt engelsk och alltid väldigt trevlig. Synd bara att han är minst 30, och säkert har fru och barn. Och att jag alltid blir stum när han pratar med mig.

Det sämsta med jobbet är helt klart smärtan i fötterna. Att jobba i tio timmar och knappt sitta ner en gång är inget att rekommendera. Därför har jag idag sprungit in och ut i varje affär mellan Marble Arche och Oxford Cirkus. Det fanns många skor, men inga som levde upp till alla mina krav. För att göra Ponti's glada skulle dom vara svarta och "proper". För att göra pappa, och min rygg, glad skulle dom ha en ordentlig sula. För att göra min plånbok glad skulle dom vara billiga. Och för att göra mig glad skulle dom vara snygga. När orken tog slut valde jag till slut ett par Clarks. Dom levde i alla fall upp till två av kraven, men min plånbok är betydligt tunnare och jag kommer aldrig använda dom annat än på jobbet.

Nej nu ska jag koka te medan jag väntar på att mina fruar kommer hem. Agnes är och shoppar tjocktröja, eftersom hon fått jobb på ett falafelställe och inte vill fördärva någon av hennes nuvarande tröjor (allt stinker falafel efter en dag där). Och Frida jobbar på caféet i Camden.

Cheers, Johanna.

Snart två veckor i Ljuva London och jag har för första gången sen vi kom hit haft en dag helt för mej själv. Lite ensamt, har vant mej vid att ha mina fruar vid min sida dygnet runt, men mest sjukt skönt att få lite qualitytime med mej själv. Sov ut lääänge - så länge att jag väcktes av den ständigt höge (misstänker vi) lilla indiern som kommer och tömmer våra papperskorgar vid halvelva. Tvättade och drog sedan ner till Hyde Park. Med solen i ögonen, kaffe i koppen, musik i örat och en bra bok tillbringade jag några sköna timmar där. Fick ett telefonsamtal från Agge som slutat sitt provjobb för dagen och vi möttes upp för en eftermiddagsöl i Brick Lane. Sökte lite jobb och sen drog vi hem för att käka. Snart kommer den tredje musketören hem och vi väntar spänt på att får höra hur hennes provjobbande gick..Jag har en bra känsla i maggropen! På torsdag börjar jag min deltids (som förhoppningsvis blir heltids)anställning på Eco café, vi får se hur det går. Känns bra att tjäna lite pengar iallafall, vi har iofs "snåla veckan" denna veckan men jag vet inte om den där eftermiddagsölen räknas in i budgeten...

Long time no blogg. Cpfrida här som tydligen är både tjock och fet. Tänkte börja med att berätta lite om lördagskvällen. I ett nötskal: gå,gå och ännu mer gående. Vi började iallafall hemma på hostalet, dit vi fick finbesök i form av Usman, en najsy kille som jobbar på hostalet och som ville ha med oss ut å klubba. Dock dumpade vi honom för Anna och hennes gäng som skulle ut i Soho. Vi har länge försökte bestämma dejt med både Anna och Julia och nu fanns chansen att iallafall få festa lite med en av dom. Lättare sagt än gjort visade det sej. Vi var i Soho vid tolv och sjukt lång tid senare (efter att vi vandrat Oxford street upp och ner x antal gånger på jakt efter Anna och Madame Jojo) hittade vi finally en minst sagt munter Anna. Virrade runt lite till i jakt på Jojo's, men det slutade med att vi bestämde oss för att testa gayklubben brevid istället..Riktigt bra val där! Stället var fullsmockat, happy people, mestadels gaymen, det var svett (tänk bastu), det var öl, ännu mer svett, Madonna och dansdansdans. Med trötta steg släpades vi oss hemåt, pommes och mayonäs på vägen as usual och sen däckning direkt. Igår, söndag, hade har våren kommit på riktigt och vi tillbringade dagen på bästa bakisvis med sovmorgon till ett och picknick i Kensington Park. Myyys!
För övrigt går det bra nu på jobbfronten, mitt provjobb i Camden har resulterat i jobb! Än så länge bara halvtid men med löfte om mer tider..Om inte får jag väl se mej om efter något nytt. Johanna börjar provjobba imorgon på sin restaurang i Covent Garden! Och Agnes ska provjobba på en vinbar imorgon..Så håll era tummar för dom! Men vårt hostelboende går ut på fredag och då blir vi hemlösa..Jaja det löser sej nog! Ikväll ska vi till Brick Lane och lyssna på Agges kusin som djar på en klubb, spännandespännande. Bisous!

Gud mina fötter är som ömtåliga géleklumpar som liksom dunkar i takt med mitt hjärta. Idag har jag provjobbat på Eco caféet i Camden det var en sju timmar lång pina eller okej man ska inte överdriva men. Skriver mer om detta imorgon ja. För J&A sprang precis ner till lokal shop för att fixa lite groggvirke och sen ska min totalatrötthet utbytas mot PARTYPEPPEN! Hoppas alla där hemma har en lika fet lördagkväll som vi förhoppningsvis kommer ha:)