karatecrew

När jag började på mitt CGKjobb i våras var jag ärligt talat en rädd stammande liten skit som inte visste mycket alls och antagligen inte var till mycket nytta dom första veckorna. Visst, jag tog för mej och ställde frågor när jag inte fattade hur man använde tilen eller huruvida jag serverade en tuna eller en mozzarellapanini. Som tur var var jag inte den enda förvirrade nybörjaren, det fanns även en om-möjligt-mer-lost-än-vad-jag-var 24årig italienska vid namn Ele. När jag träffade denna kvinna första gången tänkte jag typ jaha ännu en dryg omogen brud från stövellandet, men oj så fel första intrycket kan ha och allt som oftast har, man är så bra på att dömma folk. Nu fyra månader senare har hon blivit en av mina fasta punkter i Londonlivet, en punkt som dock suddades ut (ehm svenskan?) nu då my love lämnade oss för att åka tillbaka hem..goodbyeparty i måndags, inte många stunder mina ögon var torra, jävligt bull och dom senaste dagarna har jag försökt anpassa mig till en Elefri-vardag. Jag vet att det bara är bara att vänja sig, folk kommer och går hela tiden här. Och jag vet att vi kommer ses igen, kanske åker jag och hälsar på i augusti, Barcelonaplaner i september smids redan (måste börja spara, herregud vart tar alla pengar vägen?!) men faktum kvarstår: jag saknar min italienska.
Okej, veckans två andra big happenings so far, J har redan nämnt det bästa: EMMY KOMMER TILL LONDON! gläjden vet inga gränser, kvinnan kommer till och med bo i lägenheten under våran kan det bli bättre? En inte lika rolig upptäckt gjordes av N och mej i tisdags när vi kom fram till att vi båda trott att den där vita aquafresh-tandborsten var våran och inte reflekterat överdrivet mycket över varför det alltid verkade som någon annan använt min tandborste innan jag ska borsta tänderna..Mm mysigt! Menmen bor man tillsammans varför inte dela tandborste också?
Nu väntar work och efter det bär det av till Camden och Koko om jag får bestämma, we'll see. Puss, ert F

London blev just om möjligt ännu fetare då emmy meddelade att 25 Swinburne House är hennes från den 6 september! EMMY KOMMER TILL LONDON! Och kommer dela lägenhet med Pizza, Ville och Malin. Det här kommer bli fett, så fett. Tänk bara vilka fester vi kan ha! Nej nu satte det sig en läskig man mittemot mig så jag ska bege mig hemåt, jag var bara tvungen att uttrycka min glädje över detta. YEEEEEEEES!

johanna

dagens uträkning: man kan antingen gifta sig (om vi räknar med att ett genomsnittligt bröllop kostar 100.000 kr, vilket jag läste nånstans) eller så kan man köpa 25000 svarta strumpor på Primark, vilket innebär att man kan ha helt nya strumpor varje dag i drygt 68 år. Har vi för mycket fritid som ens kommer på tanken att räkna ut detta? Ja. Men den stora frågan är inte det utan, vad skulle man välja?

Om jag skulle beskriva gårdagskvällen med ett ord så är det nog konstig. Konstig men bra. Det började med att jag, Anders och Ville tog bussen till Liverpool street för att byta där och så långt gick allt bra. Vi lyckades till och med hitta rätt busstopp, trots viss tveksamhet från killarnas håll på min orienteringsförmåga. Jag ångrade dock redan då valet av högklackat, som endast grundade sig på att Ville tyckte det "lät så härligt när man gick i tunnelbanan".
Men väl på nästa buss hann vi inte åka mer än ett par minuter innan det tog stopp. Någon mindre begåvad person hade parkerat sin bil så att bussen inte kom förbi, så där satt vi. Kön växte bakom oss och busschauffören såg mer och mer hjälplös ut. Till slut, efter en halvtimme eller så, kom polisen och löste det hela (genom att säga åt bussen att backa lite och köra rakt fram istället, kunde inte busschauffören tänkt ut det själv 29 minuter tidigare?). Anyway, vi kom fram till Carro och Carro och förfestade på deras lilla, men mysiga, balkong. Vid halv två tiden kände vi att det var dags att dra ut. Eftersom allt stänger två i Shoreditch hamnade vi återigen på Horse & Groom. Där var, såklart, toaletten det första stoppet, där vi stötte på två svenska tjejer. De började genast berätta historien om hur deras vän blivit utkickad från sin aupairfamilj vid Marbel Arche, inte hade nånstans att bo och såg en tant på överfallen. Intresseklubben antecknar? Vi såg till att bli av med dom rätt snabbt, och intog sen dansgolvet. Musiken var dock inte den roligaste kanske, så efter ett tag lämnade vi och blev hängande utanför. Där lånade Ville ut en cigg till en random kille, och när hans kompisar dyker upp skriker Pizza och en av killarna till. Det visade sig att han var svensk och att dom hade jobbat ihop förra sommaren. Är världen liten eller är den liten? (för att göra världen ännu mindre så såg vi både de två svenska tjejerna från toaletten och denna svenska killen på Brick Lane idag). Jag, Ville och Pizza var pepp på lite mer fest så killen drog med oss runt hörnet till ett parkeringshus där det visar sig att det pågår värsta house/technofesten. Sjukt mycket folk, gröna laserstrålar och tio bajamajor! I ett parkeringshus mitt i City. Kan det blir mer fest än så? Vid halv fem tackade jag dock för mig, köpte pommes (och blev raggad på av pommesmannen med raggningsrepliken "Oh, so you're from sweden, thats why you're so sweet") och gick barfota hem längs Bethnal Green Road i soluppgången. Väl hemma möttes jag av en askalas, kutryggad Frida som, av hennes min att döma, inte hade en aning om vem jag var. Jag presenterade mig själv och blev insläppt. Senare kom hon med citatet "Om jag hookade dom, varför är dom inte här och om jag inte hookade dom varför är dom här?" Jadu Frida, det är en mycket bra fråga.

Idag har det blivit bakisstrosande på Brick Lane med Carrosarna och deras vänner, och snart ska jag joina sällskapet igen för middag och eventuellt utgång. Det snackas om Fabric ikväll. Men det gör det ju rätt ofta. Hur som helst, först måste jag joina frida i sängen för en powernap.

Over and out, J.

Jag sitter med en öppnad Strongbow och fridas pepp-spellista i väntan på att Anders och Ville ska joina min enmannaförfest. Planerna för kvällen är lite vaga, men troligtsvis beger jag mig senare till Carro & Carro för vin och umgänge innan det blir utgång nånstans. Pizza pratade nåt om Fabric, och kanske är detta kvällen när Fabricoskulden kommer tas. Eller så blir det Shoreditchan as usual. Hur som helst så känner jag på mig att det blir en bra kväll, trots att resten av Swinnie har övergett mig (F firar Lilly, A umgås med sin pojkvän ute på landsbygden och N sitter nog på ett flyg från Nyköping). Nu ringer det på dörren.

Hoppas ni har en bra kväll ni med!

Jag förstår mig inte på engelskt sommarväder. Imorse när jag gick till jobbet; blå himmel.  Fram tills jag hade min första rast; ösregn. Under min rast; blå himmel. Fram tills jag hade min andra rast; ösregn. Under min andra rast; blå himmel. Likaså när jag lämnade jobbet, och när jag klev in på Iceland. När jag lämnade Iceland; regn. För en timme sen; ösösösregn. Och nu? Ja, blå himmel. Har vädergudarna beslutsångest eller vad? Lite mer blå himmel hade dock inte suttit fel, annars är det här inte värt att kallas sommar.

Det har varit en smått kaotisk vecka bakom kaffemaskinerna på 10 Kingsway. Med en sjuk manager, en sjuk supervisor och en supervisor på holiday har det totala antalet supervisors uppgått i hela.. en. Därför hade vi idag en inlånad supervisor från en annan store. Av nån anledning bestämde han sig för att testa sin larmkod vilket resulterade i att larmet utlöstes. Och inte gick att stänga av. Så under kanske en timmes tid hade vi ett ständigt tjutande i butiken. Som tur var så var vädret på vår sida (ösregn för tillfället) så folk drogs in i värmen trots oljudet. Anyway, Lotta är back on track igen och ryktet säger att även Isa står på benen, så imorgon återgår livet till det normala på Sbux. Och jag har den underbara arbetstiden 6 - 10 & 3.30 - 9. Både öppna och stänga, kan det bli bättre?

yours truly, johanna.

många reasons to be happy på senaste. världens bästa maria och världens bästa isabel är i stan och det har varit intensiva men underbara dagar. a lot of catching up, en hel del shopping, a lot festande för vissa lite mer mys och ta det lugnt för andra, festandet kommer dock avrundas ikväll när jag tar med dom på houseparty hos allas vår Mike Skinner. på jobbet har det också varit intensiva dagar, många som lämnar stället snart så varje tillfällle att umgås utnyttjas till max. har även blivit utsedd till den nya supervisorn, haft min supervisor-training och velat lite men tillslut tackat nej. för några timmar sedan viskade en liten fågel i mitt öra att ett visst litet väldigt saknat E ska flytta till London i höst och om ryktena stämmer..aaah det hade varit underbart! nej nu kurrar magen, dinnertime och sedan bär det av ut i skogen på husfest, puss från ert F

tjabba tjoba och allt sånt !

nu har jag (Isabel), Frida och Maria äntligen landat i sängen efter en sjuk dag på Oxfordstreet. Ordagrant "shop untill u drop". Vi har hittat massa feta saker dock har mina önskade och efterlängtade air max inte dykt upp än...inte coolt alls.

Tisdag: Vi flög till Stansted och kom fram till Liverpoolstreet vid tolv och Frida tyckte vi skulle ta taxi till nästa destination. Marias tappra försök att skojja med taximannen misslyckas lite efter att ha skojat om vårt skånska påbr. Om bla annat att vi tar hand om grisar och att vi äter gräs...ja. Haha. Sen frågar vi taximannen om han visste om vi kommit till slummen när vi gled på karatecrews gator. Han sa att det var lite tufft och att vi skulle vara försiktiga för det fanns mycket kineser. HAHA kineser. CHINGCHOOONG it's the sound of the chinese :) ttrrraallaa. Plöstligt hör vi skrik och vi tänker "fuck var fan har vi hamnat" men vi kollar åt höger och plötsligt ser vi två gysar vinka frenetiskt mot oss. Jo då det är Frida och Agnes i pyjamas ! Efter pussar och kramar drar vi hem till deras lilla stuga. Det var sjukt mycket snyggare än vi trodde och det var fett nice ! Efter lite nudlar kröp vi i säng....

Onsdag: Sovmorgon till halv tolv och sen stack jag och maria till en mataffär. Köpte lite frulle ca 140 kr ja du hörde rätt. Sen bjöd vi frida på frulle och drog sen ut och köpte tunnelbanekort. Betalde hyran och fick reda på att lägenheten under var ledig frm 5 september. WIWAWIWA ! man kan ju drömma...sen drog vi till Aggelito och checkade hennes jobb fick lite gratis mat och dillade runt. Vi drog vidare till China Town och åt lite kinamat, fett nice ! men crap service, fy fan ja. Sen skulle vi på bar men leg var ett måste så hemmåt begav vi oss. Just det fridas kompiz xavi hängde också på oss och så drog vi hem. Köpte några bärs och drack, snackade skit och chillade på vårt sätt, bästa sättet. Sleeeptime....

Torsdag: Vi vaknade, eller jag, vid halv tio och drog ner till Oxfordstreet. Vi käkade frulle i Hyde Park. Plötsligt kom det fram en man som ville fota oss med en "modell" och vi skulle kommentera badbrallor han hade på sig. Det var roligt och tidningen som heter Zoo kommer ut på tisdag och vi e med. Fest, vi fick en hemskickad till sverige också. NIICE ! sen började vi shoppa och shoppade och shoppade och shoppade drack kaffe och shoppade och shoppade och ja....sen nu e vi hemma efter lite pasta med konstig sås a la isabel och lite musik o nice. Vart kvällen leder är det ingen som vet....men heta män ska vi finna. Ageelito ringde från jobbet och var redan berusad...life is gooooood !

L O V E / Isabel, Frida och Maria

Seg dag idag. Alarmet sattes på 11.15, men klockan var snarare 13.15 när N och jag masade oss upp ur sängen. N försvann till jobb på 99 Kingsway och jag hade stekande i parken i tanken. Men efter som solen svek precis när jag var redo för avfärd lyckades jag på nåt vis hamna i sängen igen. Och där befinner jag mig fortfarande. Det kan ha nåt att göra med gårdagens båtfest. En bekant till Per fyllde 30, och hade hyrt en båt på Themsen för att fira detta. Att gå på en okänd mans 30årsfest kändes till att börja med en aning awkward, men efter ett antal öl och Sambucashots lättade stämningen och det blev en riktigt trevlig kväll trots regn och kyla. För hur fel kan det egentligen bli när man har utsikt över en nattlig London Skyline med London Eye åt ena hållet och City åt andra? När musiken dessutom är hyfsad och man har någon att hålla i handen, ja då är det en bra kväll. Som även innehöll ett trevligt telefonsamtal med mrs Wallinder och så klart avslutades med pommes på Paradise.

N har beställt tacos till kvällsmat så det är väl bara för mig att orka mig ut till affären. Lite frisk luft kan väl inte skada? Och på tal om nånting helt annat så undrar jag hur blommorna utanför mitt fönster egentligen kan överleva. Det är ingen som nånsin vattnar dom, eller ger dom nån form av kärlek, men ändå ser dom ut att frodas. Men min lilla IKEAväxt däremot, som jag åtminstone gav ett litet kärleksord och stänk av vatten då och då, den dog minsann. Och nu kom jag på att nån som verkligen behöver vatten, det är Tommy. Och om det är nån som inte får dö så är det han, så det är bäst jag vattnar honom nu.

Ta hand om er, Johanna.

Swinnie är tomt (och rent) igen. Det har varit en intensiv men bra helg, med finbesök från Lund. Riad, Erik och Ale anlände till storstaden i fredags och efter att dom hade snurrat runt lite vid Liverpool Street lyckades jag hitta upp dom på Bethnal Green Road. Sen dess har det blivit en hel del umgänge, mycket turistande och ännu mer fest. Det har tagit på krafterna och därav dagens enorma trötthet. Men det var det värt, det har varit jätteroligt och jag röstar för att dom alla tre bosätter sig här. London hade blivit, om möjligt, en ännu bättre stad då.

I lördags hade vi vårt första houseparty i Swinnie (för inflyttningsfesten kan inte riktigt räknas som nåt mer än en förfest), och enligt åtminstone mig var det ett lyckat sånt. Allt som allt var vi nog omkring 30 pers (vilket är mycket i vår inte allt för stora flat) och alla verkade trivas och ha roligt. Den enda som inte riktigt var nöjd var väl grannen som kom ut i kalsonger och skrek "I have to go to the gym tomorrow". Våra andra grannar bestämde sig istället för att joina partyt, och visade sig vara riktigt trevliga. Minnet sviker lite, men dom kan ha hettat Bob och Dylan. För övrigt invigde vi, det sista tappra efterfestargänget, the summer of 2009 med att danshoppa i sängen i soluppgången och just där och då var lyckan på topp. Det blir garanterat fler fester i the Swinnie resident. 

Jag tror att detta får bli en lugn, snål vecka. Åtminstone kan jag inbilla mig det tills det är helg och peppen infinner sig igen.  Men man är väl bara ung en gång, right? Och man är bara i London... tre gånger. Fast London är ju ändå bara som Eslöv, gånger tusen

Btw så läste N idag att det första tecknet på Swineflu är hosta. Och med tanke på att jag dom senaste dygnen hostat mer än nånsin så är jag smått orolig. Kommer jag att, liksom Harry Potter - Ron och Jens Lekman, drabbas av denna grisinfluensa nu? Kommer jag att dö? Det återstår väl att se

Cheers, mate/ J